Breakfast at tiffany's

 
60-tals klassikern Breakfast at tiffany's är baserad på Truman Capotes roman med samma namn och handlar om en charmerande excentrisk societetskvinna vid namn Holly Golightly som är fast besluten att gifta sig rikt. En dag flyttar en författare, som "sponsras" av en förmögen kvinna, in i lägenheten ovanför henne. De möts och han blir genast betagen av Holly och gör allt för att få henne att inse att han är den ende rätta för henne.
 
Om en jämför med andra romantiskadraman är den minst sagt stereotypisk och Hollys historia berättas egentligen av männen runt om henne, snarare än av henne själv. Men med det sagt tycker jag ändå att den är mysig att titta på. Den är lite mer som en saga än en vanlig filmberättelse och stilen och kläderna gör att en smälter ändå.
 
 
Men filmen har fått mig att inse att kvinnors historier ofta inte berättas av kvinnorna själva utan av andra, ofta av männen i deras omgivning. Ta Marilyn Monroe t.ex. vad vet vi om henne som inte spridits via dem hon arbetade med (mestadels män), media om henne från hennes tid (skrevs till störe delen av män) eller av hennes makar? Varför kommer kvinnors historier så ofta i andra hand, även när det är kvinnors öden det handlar om?
Amanda Jona [SPONTAN]

Måste verkligen ta och se den filmen!

Svar: Do! Den är jättemysig. Perfekt för regniga dagar.
Evelina