Snart är jag borta

 
Hanna Jedviks Snart är jag borta börjar med att Lina kryper hemåt efter att ha blivit våldtagen av fyra killar och sen får vi träffa Maja som dunkar huvudet i väggen för att hon mår dåligt. Ljudlöst, som när en tappar kudden i golvet. Tyst så att ingen blir orolig.
 
 
Lina klandrar sig själv för att hon följde med dem där killarna på efterfest. Det är som att be om att bli våldtagen. Hur kunde hon vara så dum? Och varför sa hon inte nej högt och tydligt när de gav sig på henne? Kanske var det spriten, kanske rädslan eller så är hon bara en hora.
 
 
Lina vet knappt om hon vill något alls. Hon är i fullt sjå med att överleva. Maja däremot längtar bort från stan, till Göteborg där alla hennes favoritlåtar utspelas. Håkan Hellströms stad. Maja är indietjejen som skriver bandrecensioner, är jättesöt och omtyckt. Men när ingen ser kämpar hon mot längtan att skära sönder sig, får ångest och depression av småstadsperfektionen och gråter tyst tyst så att ingen hör. Hon känner för mycket, inte som Lina. Coola, svala, älskade Lina.
 
 
Detta är en bok om samhälletskrav och hur vi tvingas till saker och in i roller som vi intre trivs i på grund av dem. Om Hora - Madonna idealet, om hur vi lär oss att se på sex och samtycke och om hur svårt det är att tillåtas vara sig själv. Boken är hemsk och fruktansvärd men språket skvallrar om ljus och en fortsätter läsa med hoppet om att det kommer att lösa sig. Jag vill inte lägga ifrån sig den förän tjejerna fått upprättelse för all skit dem tvingas utstå.
♫♪ sandra

bra tips!

Svar: Den är riktigt hemsk men så bra och viktig!
Evelina Östlund